banankartonger och ett nobelt pris i tänkande

 
God morgon mina sockervippor! Jag tvättar, plockar och ska hämta banankartonger på konsum. Japp. Ni läste rätt  - banankartonger = flytt.
 
Eftersom mitt andrahandskontrakt går ut 1:oktober och jag insåg mitt under sommaren (som en blixt från klar himmel) varför vi bara skrev ett sexmånaderskontrakt och inte mer. Personen jag hyr av ljög om ett längre kontrakt. Det var ju självklart. Jag var så upptagen med att bara få bo någonstans och komma i ordning, att jag glömde använda huvudet.
Trots att jag hade förväntat mig det, så blev jag ändå skit arg (typiskt mig) Kanske mesta dels att det kändes sjukt ruttet att flytta åter igen. Det har gått snart två månader nu och hunnit gro, det är helt enkelt bara att ta nya tag.
Allt är iallafall löst, 1 oktober får vi ( jag och Sandra, min livsparnter haha) tillgång till den nya lägenheten, en tre rummare mitt inne i stan. Svindyr, Svinfräsch och svinfin. 
 
Detta var en bra lösning, då det inte finns mycket till alternativ och istället får vi tid till att planera inför framtiden, dvs. köp av lägenhet och inte känna hetsen som stod oss upp i halsen där ett tag.
Jag tycker ändå det tås att säga, att Luleås bostadsutbud/marknad befinner sig just nu i en väldigt knepig situation. Det vill expandera i folkmassa, fast glömmer givetvis bort att alla dessa 1000-tals personer måste ju bo någonstans också. SÅ.TYPISKT.
och jag själv kommer åka bort i vinter och håller på att reda ut nystanet av pluggångest och vad jag ska pyssla med när jag kommer hem. Stanna i Luleå eller flytta till Åre? Så går ungefär mina funderingar just nu. Vill Pontus med?
Hjärngympa på högnivå. Borde få nobelpriset i tänkande.
 
 

Kommentera här: