Den där lördagen
Istället åt jag först frukost och tog cykel upp till ormis. Och någonstans längs med 3.4an tappade jag både hem; och cykelnyckeln... (.....)
inte nog med det, gick jag fel när jag skulle leta efter dem och blev sååå skitnödig att jag fann igen annan utväg, än att skita i modernaturen. Det blev en väldigt märklig förmiddag i mitt liv, plus en generös men ack så oväntad mil och det känns kan jag lova.
Nu är pensionärs-Louise bänkade i soffan med utsikt mot havet och en iPad i handen. Ikväll ska jag ta det launa, med tanke på allt som pågått i livet på senaste, ting som jag inte berättat om här medan ord i mig bara bubblat och det är nog dags att berätta lite och jag anses att det görs bäst i text, mitt sätt att uttrycka mig.
Nu är det viktigaste att fokus på me myself and I (inte på ett narcissistiskt sätt) utan på en sätt som handlar om min självkänsla, självförtroende osv. Tja ni kanske fattar. Det känns som art det är dags nu, flera år försent kanske. Men nu är jag trött på detta svammel. På ren svenska.
Oj, jobbigt att tappa nycklarna!!